Det var inte förs efteråt jag insåg vad jag hade gjort. Efter raseriutbrottet inuti mig, efter förvirringen, efter för många rökta cigaretter, jag insåg vad jag egentligen hade gjort. Då jag egentligen kom tillbaka och jag såg mig själv i spegeln med en blodig rakhyvel och blod i handfatet. Energitömd, men lättad. Men det är såhär i efterhand det svider. Bränner på något vis. Ömt. Så mycket som känns. Men ändå känslolös. Det är en konstig blandning av frihet och fångenskap. Varmt och kallt på samma gång. Trots det borde jag vara nollställd men tvärtom, jag är överfull. Jag som vill vara ingenting. Inga intryck, inga utryck. Ingenting alls.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar