Så jag andades ut. Insåg att allt egentligen bara fanns i mitt huvud, men jag tvekar ibland. Men så får det vara. Nu är jag trött på att tänka. Trött på att tänka bortom mig själv. Mitt kreativa jag har fastnat, men nu känner jag mig säker på något vis, eller på väg till att känner mig säker i alla fall. Och om det ska vara så får det vara så.
Jag gör listor. Listor som ska få mig tillbaka in igen till positiva livsmönster. Tio punkter som jag inom loppet av sex månader ska ha bockat av. För till mig sa dem att jag behövde struktur, och nu när jag inte har något annat, så hoppas jag att dem har rätt. Och du, tack för tiden jag fick. Det var vänligt av dig. Jag kommer sakna dig, även om våra vägar korsas titt som tätt fortfarande.
>glömska och åska
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar