lördag 22 februari 2014

vi bryr oss

Det gör ont i mig ibland, precis som det gör i alla av oss då och då. Att glassvanar är något jag har gör glädjehopp inom mig, men samtidigt dyster. De är dyra och vackra, och det finaste någon kan äga. Att se till att inte tappa glassvanar samtidigt som jag går balansgång är inte enkelt. Det är lätt att tappa balansen när balans inte är en stark egenskap. Men han sa att gråta inte var något för honom. Inte för att han bär ett maskulint kön, utan för att han var rädd. Rädd att det skulle dra honom till botten. För botten har noll. Där är man tvungen att börja om, men att börja om var inget han var rädd för. Utan han var rädd för att förlora det han älskade som mest. För om han fick börja om, skulle han börja om med enbart ett minne.


_______________________


Personligt meddelande till en vän

Förlåt. Jag saknar dig och jag behöver dig mer än någonsin. 





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar