uttorkad

Jag var ärlig men ärligheten fick mig felplacerad. Tyglar dras åt och frihet existerar bara när alkohol slår till. Jag nämner mig själv i varje mening och jag är medveten om att svanar flyger söder ut under vintern. Jag var ärlig men ärlighet har sitt pris det också och jag nämnde det förbjudna. Men jag var tvungen, tvungen för att oss båda ska våga se det nakna när det verkligen gäller. Våga se den bitterljuva sanningen inom oss. Skärselden kanske blir en plats för oss ändå. Jag var ärlig men ärligheten ställer frågor. Frågor som jag inte kan svara på för tillfället. Jag menar inte att du ska känna sorg för mig, eller ge mig någon slags bekräftelse. För jag varken vill eller behöver det. Det jag vill är att du ska acceptera mig som jag är just precis nu. Jag vet, jag är inte den som jag brukar vara. Men du och jag, vi utvecklas. Och jag är på väg. Jag måste genom öken först. Kan du vänta på mig? 

barbarian