söndag 2 mars 2014

solkatter i taket


När ensamheten kommer nära
sticks ännu en nål i voodoodockan. 
Det blöder.
Osynliga sårskorpor och genomskinliga ärr 
sitter på huden
och hjärtat värker.

Vi småspringer
genom vita korridorer,
stannar upp
och du hukar dig. 
Ännu en nål har gått igenom.
 
Tid,
vi har så lite tid. 
Jag håller din hand och drar upp dig. 
Vi måste genom,
genom vita korridorer. 




1 kommentar: